Odjuret i labyrinten

Odjuret 3D

Varför ska man läsa de grekiska myterna och sagorna idag? Kan dessa flertusenåriga berättelser verkligen ha något att säga till nutidens barn och tonåringar, som lever i en så helt annorlunda värld än den där gudasagorna föddes?

Den värld som kommer oss till mötes i sagorna är förvisso annorlunda än vår – en värld där gudar rör sig fritt bland människorna och styr deras öden – men samtidigt är den märkvärdigt lik vår egen. Där finns kärlek, vänskap, bedrägeri och svek; där finns girighet och högmod men också frikostighet och mod. I sagorna gestaltas grundvalarna för den mänskliga existensen på ett sätt som kan kännas hisnande välbekant. Inte minst tonårstidens identitetsfrågor och sökande efter en plats i världen skildras i många sagor.

Ett återkommande tema i flera sagor rör sig kring främlingen. Hur ska det avvikande bemötas – med rädsla, förakt och avvisande eller med medkänsla, tolerans och generositet? Gudarnas ställningstagande är otvetydigt – i sagan om Philemon och Baukis straffar Zeus människorna hårt för deras ovilja att hjälpa en främling och Dionysos, en av de främsta gudarna, förkroppsligar främlingskapet i sin egen gestalt.

Dionysos är också ett av sagornas exempel på en komplicerad eller tvetydig sexuell identitet– han har både manliga och kvinnliga drag och klär sig på ett sätt som av omgivningen uppfattas som ”kvinnligt”. Med hjältinnan Atalanta förhåller det sig tvärtom – hon klär sig ”manligt” och överträffar alla unga män i både bågskytte och i löpning. Den ur ett genusperspektiv mest häpnadsväckande sagan är den om Iphis, som föds som flicka men växer upp som pojke och som till slut genom en välvillig gudinnas ingripande genomgår ett magiskt könsbyte för att kunna gifta sig med sin älskade.

Den grekiska mytologin omfattar ett myller av berättelser, ofta i olika versioner. Jag har valt ut de sagor som känts mest relevanta för mig och låtit de olika versionerna inspirera mig till en egen. Ibland har jag broderat ut ett motiv som bara funnits antytt i källorna, men jag har inte förändrat handlingen i sagorna.

I sagorna finns spänning men också humor. Där finns färgstarka gestalter, hemska monster och dramatiska händelser. Jag har försökt återberätta dem på ett sätt som ska passa för både högläsning och tyst läsning, men det finns också ett tredje sätt att använda boken: att den vuxne lär sig handlingen i några sagor och återberättar dem fritt. För som det står i bokens inledningskapitel:

”Berättelserna tillhör alla och vi kan använda dem som vi vill. Nu är det jag som berättar sagorna, och jag berättar dem på mitt sätt. Därför är de också mina. Och dina, om du vill ha dem och berätta dem vidare.”

Så här tyckte recensenterna:

”Det här är perfekt högläsning för åldersblandade grupper av barn, ungdomar och vuxna, kan också läsas tyst och begrundas i ensamhet.” Susanna Ekström, Opsis Kalopsis nr 4 2016.

”I händerna på text- och bildkonstnärerna Annika Thor och Jakob Wegelius blir mötet med den myllrande grekiska mytologin en givande upplevelse. … Litterär och konstnärlig kvalitet utmärker den här samlingen, som dessutom är lättillgänglig. Här bjuds på njutbar läsning för redan frälsta och för dem som för första gången vill göra ett besök på Olympen med omgivningar.” Gunnar Åberg, Bibliotekstjänst.

 

Annonser